Veckans Hjärta (kanske borde döpa om det till månadens hjärta så som jag håller på...)

Veckans hjärta leder mina tankar direkt till en av de mest fantastiska människor jag har mött i hela mitt liv. En kille som var helt inställd på att ta sitt liv, men som i sista sekunden ändrade sig och därmed har besparat många människor mycket lidande.
Tyvärr så har många av oss varit i en liknande situation - man ser inte någon mening med att fortsätta, man känner inte särskilt mycket överhuvudtaget längre förutom smärtan. Men sanningen är, att ingen smärta vara för evigt. Alla känslor, fysiska som psykiska, uppstår och försvinner. Det är en del av livets sanning, och något som även den meditationsteknik som jag testat är helt uppbyggd på. Och ifall smärtan är skapad av en sjukdom, så går den att lindra och behandla. Det vet jag som var sjuk i flera år med smärtor överallt och inte hittade någon behandling genom mina läkare, men tillslut lyckades hitta min egen form av behandling.
Jag tror ju att alla lever av en anledning, och den åsikten kommer inte ur ett religiöst synsätt på livet, utan jag tror att allting handlar om ens egna utveckling. Och vi skapar alla vårat liv, även om det oftast inte känns så. Antingen genom att vara passiva och hänga med i det liv som andra skapar åt en, eller genom att börja bryta mönster och skapa det liv man önskar. Det går inte på en dag, men förändringar kan ske på en gång.
Det är de människor som utvecklat sitt inre som kommer att bära det tyngsta lasset här i livet, för att man inte längre är ovetandes och blundar för saker. Samtidigt kan man då även nå sin högsta möjliga lycka, just för att man är medveten om hur den ser ut och kan konsten att uppskatta den.
All heder till dig som valde att fortsätta kämpa och inte avslutade chansen att göra en skillnad. Efter att ha pratat med den här killen så vet jag att det är människor som honom som kan förändra världen. Det vore en evig förlust ifall världen gick miste om hans liv, och även en evig förlust för honom att missa chansen att utvecklas just i det liv han lever i nu. Och helt ärligt så hade det varit en evig förlust för mig att inte fått möta honom.
Jag hinner inte skriva mer nu, men känns som jag har mycket tankar kvar så det kommer säkert att komma upp ett inlägg angående lite mer om livet och om valet att avsluta det.
Men tack J.H. [;)] För allt!
<3
Alla Hjärtans Dag

Tänk hur mycket pengar företag får in på grund av att det är Alla Hjärtans Dag. Eller snarare på grund av allt vi väljer att köpa för att det är Alla Hjärtans Dag.
Vi behöver inte en speciell dag för att visa kärlek. Vi vill väl alla känna oss älskade och uppskattade oavsett vilken dag på året det än är? Men, vi kan verkligen lära oss något utav känslan som den här dagen ger - vem säger att vi inte kan känna så mer ofta i livet?
Så fira den här dagen fullt ut, så mycket ni bara kan, men glöm inte att ta vara på allt ni känner och att föra det vidare även under andra dagar. Visa alltid dina nära och kära att du älskar dem, oavsett om det "bara" är en vardag mitt i arbetsveckan. Det är ju torts allt under tunga dagar som det kan betyda mest att få höra att man är älskad!
All kärlek till er som kämpar för att sprida kärlek och därmed gör världen till en mycket bättre plats <3
Förebild

En person sa i går att när vi gick i gymnasiet och det var någon som klagade på sitt liv så sa jag "det finns alltid någon som har det värre". Jag hade bara sagt det och sedan glömt det. Det var inget uttänkt eller något jag såg som något stort, utan bara en kommentar jag slängde ur mig. Nu i efterhand får jag veta att det har hjälpt en person som har haft det väldigt jobbigt i livet. Hon skrev till mig igår:
Du sa en sak en gång "det finns alltid någon som har det värre". Vet du hur mcket dina ord har stöttat mig igenom? Så mycket.. Varje gång när jag har gått igenom något som jag inte trodde att jag skulle klara mig ur så har dina ord hörts i mitt huvud och jag har insett att det finns människor som har klarat så mycket värre saker. Då har jag hittat en styrka, jag har förstått att jag kan klara av mina problem och att jag ska vara tacksam för det jag har i stället - för det kunde ha varit värre. Jag får tårar nu när jag skriver det här, dina ord har betytt världen för mig.
Och när hon sa det så förstod jag först ingenting. Flera år har gått och jag minns inte ens att jag har sagt dem orden, ändå har det gjort så stor skillnad för henne.
Jag tycker själv kanske inte att de orden är dem vackraste att tänka, jag är ju mer inne på att man ska hitta sin egen inre stryrka än att jämföra sig med andra, men samtidigt sätter den tanken händelser i livet i ett större perspektiv så att man inte snöar in sig på sina problem.
Glöm inte att du varje dag, i allt du gör och säger, kan påverka någon. Till och med utan att du själv har märkt det. Därför är det så viktigt att vi lever på ett sätt som vi känner är rätt, för att allt vi gör uppfattas och tas in av andra. Alla människor som minns dig eller känner igen dig, minns också något du har gjort eller vem du är som person. Alltså har du lyckats påverka dem på något sätt - positivt eller negativt. Se till att du är den bästa människa du kan vara så vet du att du har lämnat ett povitivt avtryck i människors sinnen, hjärtan och minnen.
<3
Era frågor
Hoppas att allting är bra och att ni njuter av livet oavsett hur det ser ut för er just nu :)
Jag har fått så många frågor och det är en som särskilt ofta dyker upp när det kommer till att utveckla sig själv:
Hur vet man att man gör rätt, hur vet man hur man ska göra för att utvecklas?

Många av oss vill ju komma vidare i livet och känna att vi gör framsteg även spirituellt, men man tycker att det står väldigt still och man är inte säker på vilket första steg som är rätt att ta. Det finns så otroligt mycket olika sorts information - vad stämmer egentligen?
Jag har försökt att svara alla så personligt som möjligt på detta eftersom att det kan skilja sig väldigt mycket från person till person, men något jag tycker har stämt för i stort sett alla är att man känner bäst själv inom sig vad som är rätt. När du läser något eller hör någon prata om något så kan det kännas så otroligt rätt och självklart, utan att man egentligen förstår varför. Då ska man alltid ta vara på den känslan och läsa vidare om det ämnet. Skulle det sen någongång kännas det fel så ska man låta sig själv "vila" ifrån just den saken. Få lite perspektiv på det hela. Kanske inser du att det var fel väg att gå för dig, eller att du kanske bara gick lite för fort fram.
Men som ett första steg, förutom att läsa mycket och söka information, så är meditation något jag kan rekommendera. Man kan meditera av så många olika anledningar, men för att lära känna sig själv och få kontakt med sitt inre så är min erfarenhet att meditation fungerar jättebra som ett första steg mot medvetenhet.
Jag kommer att ta upp olika meditationsmetoder här och även berätta om hur jag lärde mig en speciell teknik som är väldigt unik i sitt slag just på grund av att den är baserad på verkligheten och inte föreställningar eller abstrakta saker.
Nu är det sovdags här, men jag hoppas och önskar att alla får en chans att utvecklas precis så mycket som de känner att de vill. Det viktigaste för mig är att ni alla får göra det i trygghet och att man inte blir missledd i den informationsdjungel som finns!
<3
Filmtips: Inception
Jag kan inte göra annat än att rekommendera den här filmen. Vill du utmana dig själv och få en glimt av kunskaper och möjligheter som de flesta av oss inte vet existerar? I så fall kan du tacksamt se den här filmen som ger en wow-känsla. Har fått höra att vissa behövt se den ett par gånger för att verkligen hänga med i allt, men det märker man. Det är, enligt mig, inte detaljerna som ger budskapet här - även om vissa effekter är bra gjorda.
Jag tycker att mycket som produceras i dag är skräp och tittar inte mer på film och TV än vad jag behöver. Men den här filmen är inte bara en film, utan en del av verkligeheten som vi ännu inte ser som verklighet.
Trailer:
<3
Att ha kontroll över sitt liv

Jag har tänkt på att nästan ingen har kontroll över sitt liv längre. Vi blir olyckliga och gräver ner oss på grund av vad som sker i vår omgivning - av andra människors gärningar, ord, blickar...
Så när har man egentligen full kontroll över sitt liv? När man inte längre är beroende av andra för att känna sig lycklig. När man känner sig själv så väl att det inte finns några tvivel eller någon osäkerhet längre. Då kan man se det vackra i en kass dag, det vackra i att säga farväl till någon, det magiska i en natt då man inte kan sova...
Hur når man det stadiet? Man lär känna sig själv, sin natur, och vågar inse hur unik och speciell man är bland annat genom att ta tillvara på det man är/har, och inser att man kan göra precis allt det man önskar. Man sätter respekten till andra och sig själv högt, och ser till att inte glömma vikten av förståelse för omgivningen och för sig själv. Man känner kärleken i allt man gör tills man till och med kan sprida kärlek enbart genom sin närvaro.
Skapa det liv du önskar leva
<3
Meditation

Genom meditation kan man få otroligt mycket i sitt liv t.ex. mer känslomässig stabilitet, lugn, extra energi, övernaturliga/paranormala upplevelser.
Jag ska iväg på en kurs i en meditationsteknik framöver och kommer absolut att dela med mig av den upplevelsen till er och tipsa er ifall det har varit givande.
<3
Att våga drömma

Jag har så otroligt många drömmar. Och jag har bestämt mig för att alltid våga prata öppet om dem.
Om vi inte ens vågar drömma, eller avfärdar våra drömmar som orealistiska eller larviga så kommer vi aldrig komma framåt. Om vi inte ens vågar drömma - hur ska det kunna ske en förbättring? Om vi inte ens vågar tala om dem, hur ska vi kunna inspirera andra och öppna deras ögon eller få dem att känna att de inte är ensamma om att önska något bättre för människor?
När vi lever i en värld som den vi gör i dag så kan nästan allas drömmar om en bättre tillvaro verka 2eexorealistiska i samhällsenliga perspektiv. Men det är ju just dem normerna vi vill förändra! Så självklart är många av våra drömmar riktiga långskott - men det betyder inte att de är omöjliga att slå in, bara att vägen dit kan vara just lite lång och kämpig. Det är därför det är så viktigt att vi som vill förändra håller ihop och hjälps åt.
Så låt dig själv drömma och se vart det leder dig!
<3
Hemma igen...
Ibland funderar jag på er läsare, vilka ni är och hur era liv ser ut. Det var även därför jag skapade bloggmailen, för att man kanske inte vill lägga upp en kommentar som alla kan se. Jag tycker att det är otroligt givande att höra andras llivshistorier och åsikter och ni är alltid välkomna att skriva om saker som inte rör bloggen heller, även om jag är glad för de tips och åsikter jag får om den också :)
Hoppas att ni sover gott i natt, jag blir nog uppe och skriver och läser ett tag till.
<3
Tung dag

Jag har haft en så otroligt tung dag idag.. Tror att ni alla har känt det någongång. Varje andetag tar emot lite och man vill bara dra igen alla gardiner och sitta inne i en mörk vrå och vänta på bättre tider.
Men jag tror inte att det är hälsosamt att ge efter för något negativt överhuvudtaget. Jag har försökt att njuta av den här tunga söndagen ändå och allt det här hör till utvecklingen man måste ta sig igenom för att komma vidare i livet. Problemet är att det inte är något särskilt hemskt som har hänt, utan det beror på saknad, oro och tomhet.
När man mår som sämst kan man alltid välja att ge in eller att krossa den negativa känslan. Och det har jag övat mycket på i mitt liv. Att vara "ovanför" det negativa. Se det som en lärdom, en mindre del på vägen. Något litet i det stora hela. Jag är helt säker på att allt vi upplever i våra liv har en mening. Vi skapar våra liv genom våra val, men vissa saker var bara menade att bli.
Negativa saker klarar jag av att hantera, men tomhet är nog det som är hårdast för mig. Känner en sån tomhet när jag ser människor omkring mig sträva efter så meningslösa saker, skada sig själva fysiskt och psykiskt.. Plåga sig själva med helt ouppnåeliga och omänskliga ideal.
Jag längtar tills i morgon, men försöker älska stunden som är just nu
<3
Kärlek - Hur vill du bli älskad?
Kärlek... vi har gjort det till något så otroligt svårt trots att det egentligen är det mest enkla, raka och ärliga som finns.
Det viktigaste är att fråga sig själv hur man själv vill bli älskad. Vad som är kärlek för just dig. Vet man det, så vet man också hur man bör ge kärlek till någon annan. Äkta kärlek för mig är när man känner att man vill ge allt till någon, utan att kräva något tillbaka. Att man inom sig blir lycklig bara av att se att man gör den andre lycklig.

Självklart kommer det att dyka upp problem på vägen, så det är viktigt att kunna prata om saker utan att bli arga eller brusa upp. Hade man levt ensamma på en öde plats någonstans så hade man bara haft sina egna problem att bry sig om, men man lever bland andra människor och det kan uppstå missförstånd eller jobbiga situationer bara på grund av de andra som finns i ens liv. Då är det otroligt viktigt att man som par kan lita på varandra. Att båda redan har insett värdet av ärlighet så att det inte behöver finnas några tvivel på att man skulle dölja något eller inte vara uppriktig om något.
Jag vill ge den jag älskar allting. Man måste våga för att vinna, men man måste också kunna avsluta något som man känner är fel för en. Det är viktigt att man har samma grundvärderingar - alternativt en stor förståelse för hur den andre fungerar. Det viktigaste av allt är att det känns rätt för båda. Att man bara vet det i sitt hjärta att man har hittat någon som man kan känna sig hemma med i den här världen oavsett vad som händer.
Jag har sett så otroligt mycket ohälsosam kärlek och har också upplevt det.. Det är så viktigt att man känner sig själv och vet vem man är här i livet när det kommer till kärlek. Är man inte färdigutvecklad på den biten så är det lätt hänt att man växer ifrån varandra när tiden går. Och jag vill känna att kärleken blir starkare med tiden - älskar man varandra efter att ha gått igenom så otroligt mycket som livet kan överraska eller förskräcka en med, så är det verkligen kärlek som är djupare än allt jordligt. Kärlek som är större än världens problem och därför inte går att hota.
Var rädda om era hjärtan, men våga ge allt ni har inom er när ni känner att det känns rätt med någon - ge kärleken en chans. Det är det mest värdefulla som finns.
<3
Välgörenhetsresa till tre barnhem. Del 2.

Äntligen sitter jag här med ett hundratal bilder ifrån barnhemmen jag var på -07! Äntligen har jag fått allihop efter lång väntan och snart har jag videofilmerna också - vilket är det jag längtar mest efter eftersom att jag aldrig har sett allt filmmaterial ifrån resan. Det är på så många timmar. Vi sålde ju dock en kortare ihopklippt film där vi försökte samla det mest väsentliga ifrån alla timmar vi filmat, den lilla förtjänst vi fick ihop genom det gick givetvis till barnhemmen. Jag ska se ifall jag kan lägga upp den filmen här eller ifall jag måste censurera en del ansikten innan.
Nu ska jag försöka fortsätta där jag avslutade sist. Vi hade ju kommit i kontakt med ordföranden i en organisation, BUFA, som ville hjälpa oss att komma iväg på en resa. Det vi skulle göra nu var att samla ihop pengar vilket vi gjorde genom att sälja saker. Både på marknad men även genom att knacka dörr.

Här ser ni mig packa upp några av de insamlade
sakerna som vi skulle sälja på marknaden.
Det är verkligen inget glamouröst att samla in pengar - det vet alla som har hållit på med något liknande. Det är tidskrävande men även otroligt roligt eftersom att man kommer i kontakt med mycket nyfikna människor som vill veta mer om det man ska göra.
Tack vare BUFA så ordnades hela resan för oss. Alltifrån boende, tolk, mat, chaufför till planering för hur mycket tid vi skulle spendera på de olika barnhemmen fick vi hjälp med att ordna och snart kom dagen då vi reste. Vi hade ordnat allting vi behövde; vaccinerat oss, tagit med oss gåvor till alla de människor vi skulle träffa i Bulgarien(det var noga att man hade med sig något att ge när man kom på besök), växlat in pengar och lärt oss små fraser och ord på bulgariska.
När vi väl landade i Bulgarien möttes vi av vår chaufför Tony och vår tolk Tanja, som kunde svenska och bulgariska och därför blev till en otroligt stor hjälp. Vi betalade henne för att finnas med oss nästan varje dag under vanlig arbetstid.
Om jag minns rätt så har jag en del film ifrån resan mellan flygplatsen och barnhemmet och det kommer upp nästa gång.

Det här är barnhemmet som vi var mest på
Jag kommer snart upp med del 3 som kommer att innehålla mycket mer bilder och förhoppningsvis videoklipp om jag lyckas lista ut hur man gör. Då börjar även själva historien om hur det verkligen var där borta. Jag hittade även nyss min dagbok ifrån den här resan och tänkte lägga upp lite utdrag ifrån den för att få med detaljer som jag säkert glömt bort nu när åren har gått.
<3
Vår identitet - vem är du och hur stark är viljans kraft?
Överallt omkring mig ser jag hur människor identifierar sig med saker som känns så otroligt fel. Man identifierar sig med den roll man har i samhället, vilket inte är hälsosamt på något sätt.
Vi föds inte här för att ta en roll som samhället tvingar på oss - utan för att få uppleva ett liv där vi gör det vi mår bra av, lär oss och framför allt utvecklas. 
Det börjar ju redan inom den familj man växer upp i, man påverkas och formas och sen fortsätter det så genom livet. För att ha en chans att må riktigt bra är det jätteviktigt att man hittar sig själv på ett sätt som gör att man aldrig identifierar sig med tex sitt yrke, som ett syskon i en familj som t.ex. har höga krav, som en i gänget man umgås med.
Det blir ofta en väldigt stor uppståndelse och man möter ofta motstånd om man väljer att göra annorlunda än vad som anases vara rätt och passande inom olika grupper. Det viktigaste är att faktiskt våga följa sig själv och det man känner är rätt. Man måste ge sig själv den respekten att man känner att "Jag är Jag". Jag är mina känslor, för det är just våra känslor som visar vilka vi är. Det är känslorna som talar om för oss när vi blir ledsna och glada, vad vi tycker är roligt och intressant, när vi mår dåligt eller när vi har en god fysisk och psykisk hälsa. Allt detta vet vi genom våra känslor som vi hittar inom oss. Det där abstrakta inret som vi kallar hjärta, själ, samvete, det högre medvetandet, ens högre jag...
Den dagen du börjar tänka självständigt, oavsett när den dagen kommer, så börjar även ditt egna ansvar - du har ett val: hur vill du leva ditt liv? Det går inte att fly. Vill du gynna ett system, ett samhälle, en värld som har skapat så mycket lidande, eller vill du vara en del av förändringen, en person som vägrar att leva i olycka utan i stället sprider och omger sig med kärlek, ärlighet och glädje? 
Jag vet att min identitet är det jag har inom mig, när något känns fel eller så självklart rätt. Det är i de känslorna du lär känna dig själv och den du verkligen är. Det är när du följer dessa känslor som du aldrig behöver ångra något du gör eller avstår ifrån att göra.
När jag blev sjuk, jag mådde väldigt dåligt fysiskt en längre tid och gjorde en väldig massa prover och tester, så sa min läkaretill mig att det inte fanns några "mirakel" för mig, utan att jag skulle fortsätta må dåligt och att jag skulle behöva lägga om hela mitt liv efter vad sjukdomen tillät mig att göra. De orden blev ännu en vändpunkt för mig. Jag reagerade tvärtom, vägrade att identifiera mig med den sjukdom som de trodde att jag hade. Jag kände ju inom mig att jag visst kunde bli bra, att det här var något som jag visst kunde bli av med. Lade om min kost och mitt sätt att leva. Började läsa mycket om både fysisk och inre hälsa, och idag mår jag så bra att jag har svårt att tro att jag någonsin var sjuk - det måste ha handlat om något annat. Eller så var det en upplevelse jag behövde ha här i livet för att kunna gå vidare och förstå andra bättre. Jag är i alla fall tacksam över att ha upplevt det trots att det var något av det smärtsammaste jag behövt känna.
Att må så otroligt dåligt att man ibland inte kunde gå upp ur sängen på hela dagar - sen söka hjälp - och då få höra att det är något obotligt som man kommer att få leva och plågas med eftersom att det inte finns någon behandling... Livsomvälvande och otroligt nedslående.
Det känns bara så fantastiskt att jag sitter här i dag och inte är det minsta sjuk. Att det inte var den sjukdom som läkarna trodde, eller att jag lyckades övervinna den. Det har varit en väg med mycket kunskap och alternativa metoder och levnadssätt som verkligen har fungerat och gått otroligt snabbt. Jag var sjuk i flera år, och blev frisk på bara några månader - låter det troligt? Det är knappt så att jag själv tror på det trots att jag sitter här och mår bra.
Men allt det här handlar om att man måste välja sin egen väg, att lita på sig själv och vad man känner inom sig. Det är väldigt få gånger som människor omkring dig vet vad som är bäst för dig, har du börjat lyssna på ditt inre så vet du bäst själv och kan forma ett liv efter din identitet.
Det blev ett tungt ämne för en lördagseftermiddag, men samtidigt så viktigt!
<3
Fluor är ett cellgift - varför finns det i tandkrämen vi använder dagligen?
Jag kom för ett tag sedan över en del information om att fluor är skadligt för vår kropp och har läst en del om vad det kan ge för konsekvenser och varför ämnet fortfarande tillåts finnas i t.ex. kranvatten och tandkräm.
Det här inlägget kan bli en aning långt för att jag ska få med allt jag önskar att ni ska veta, men ta er gärna tiden att läsa, för jag har sammanfattat det viktigaste av den information jag har kommit över. Jag önskar verkligen inte att någon ska få i sig något som skadar en, ge ens barn något som skadar dem eller blir lurade av ett system som vinner på att ni är sjuka eftersom att industrierna tjänar pengar på oss även när vi lider av olika åkommor. 
Vi får i oss fluor naturligt genom kost och vatten, men i Sverige skiljer sig den naturliga halten av fluor i dricksvattnet mellan orter. Och har man otur så bor man i en stad där halten är relativt hög. Eftersom att fluor gärna binder sig till andra ämnen tar det sin chans att lagra sig i våra kroppar - i organ och hårdvävnader; tänder och benstommen, där det har visat sig ge skador.
Något som är väldigt intressant är att det före andra världskriget knappt förekom någon större industriell tillverkning av fluor. Senare har flera industrier fått som resultat att stora mängder fluor producerats som bi- eller avfallsprodukt. Och plötsligt dyker det upp i våra produkter och prisas som något fantastiskt trots att det ger skador. Det har till och med länge funnits tvetydigheter ifall fluor verkligen stärker tandemaljen eller tvärtom gör den porösare i längden och det kan orsaka allergier, neurologiska skador, dental- och skelettfluoros, benskörhet och ökar även cancerförekomsten. Det har även hittats kopplingar mellan fluor och kortare livslängd och det är tråkigt att säga att det finns tydliga samband mellan fluorintag och missbildningar hos djur och att detta skulle bero på att fluoret förstör beståndsdelar i djurs och vårat DNA.
Det har diskuterats vilt angående att fluor gör oss mer passiva och fogliga. Det användes på fångar i fängelser och koncentrationsläger. Alltså finns en teori om att makthavarna vinner på att vi får i oss ämnen som påverkar oss på ett sådant sätt att vi blir mer passiva och bara följer strömmen, vilket inte låter helt främmande i mina öron när jag väger fördelarna mot nackdelarna i att få i sig fluor - som är något som kroppen inte ens behöver.
Förr trodde man att fluor var något som vår kropp behövde, till och med WHO påstod detta vilket visar att man absolut inte alltid ska lita på allt som anses vara sant. Nu vet man att fluor befinner sig i giftighetsgrad någonstans mellan bly och arsenik.
Även om du har fluor lagrat i din kropp utan att känna av några symptom just nu så kan du drabbas hårdare än andra ifall du skulle råka få i dig en högre dos fluor av någon anledning. Symptomen kan även framträda senare i livet.
Flouriden påverkar cellernas ämnesomsättning och hämmar flera enzymer som är viktiga för cellens energiproduktion. Detta är skadligt för oss och det är även på grund av dessa anledningar som fluoret även är skadligt för bakterier och därför föreslås som användning mot karies. Men vem vill behandla karies med något som på samma sätt samtidigt kan skada kroppens egna celler?
Det jag känner är att det är helt oacceptabelt att tillsätta ämnen i produkter som vi får i oss när man inte vet tillräckligt mycket om de bieffekter som kan komma. Vi vet inte exakt varför vissa drabbas hårdare än andra och producenterna av dessa produkter vet inte heller ifall konsumenten redan bor i ett område med t.ex. fluorrikt vatten och därför redan får i sig mer fluor än vad som behövs. Jag har läst om forskare som vägt för och nackdelar av att använda fluor som någon slags nyttighet/förebyggande av karies och samtliga har tyckt att det är helt onödigt att riskera sin hälsa när fördelarna är så få/små/knappt märkbara.
Glöm inte att det finns bra alternativ till fluortandkrämer:
Det känns inte riktigt likadant som att borsta med vanlig tandkräm, men är absolut lika bra.
Jag talade med en apotekare om varför de inte säljer fluorfri tandkräm längre och denne sa att detta enbart berodde på all reklam om att fluor skulle vara bra - så människor köpte inte den fluorfria tandkrämen längre.
Detta betyder alltså att det fluorfria tandkrämen inte togs bort ur sortimentet på grund av att den skulle vara sämre än den med fluor, utan för att vi konsumenter än en gång valt att lita på reklamer och rekommendationer som inte har tillräcklig grund och säkerhet bakom sig.
För att sammanfatta det här inlägget så är den röda tråden i det mesta jag skriver här på bloggen att det är viktigt att vi alla får sann information så att vi själva har en chans att vad vi får i oss genom livsmedel och annat. Att det ska finnas ärlig och tydlig information om produkter och innehåll som kommer ifrån någon oberoende och inte får påverkas/skapas av vinstdrivandeföretag/maktelit och att alternativ - som nu t.ex. fluorfri tandkräm - inte tas bort ifrån hyllorna på grund av att företagen inte tjänar lika mycket på den. För det enda stället man kan köpa fluorfri tandkräm på idag har för mig visat sig vara hälsokost eller internetbutiker.
Så se gärna det här inlägget som en uppmaning till att inte lita blint ens på auktoriteter. Vi måste alla ta oss tid att genom kunskap och att söka information ta kontroll över våra liv.
<3
Veckans Hjärta
Jag hoppas att något av det jag har skrivt här på bloggen har kunnat göra så att ni mår bättre - oavsett på vilket sätt det än kan vara.
Nu tänkte jag berätta om en kvinna som har gjort sig förtjänt av Veckans Hjärta. Det är alltså inte jag själv som har gjort något bra nu, som det egentligen är tänkt att jag ska skriva om här - utan tvärtom så var det jag som hamnade i knipa och fick då hjälp av en väldigt godhjärtad kvinna.
Jag var ute och reste en kväll för lite mer än en vecka sen. Satt på tåget och skulle vidare med buss när jag kommit fram.

Nu var det så att jag hade haft en sån otur att en bankomat hade tagit mitt kontokort, så när jag väl skulle med bussen så kunde jag inte betala eftersom att det var kontantförbud och man endast kunde betala med kontokort eller busskort(vilket jag inte hade eftersom att jag inte varit i den staden mycket). Plus att det var kväll och mörkt och stängt i butiker och liknande.
Så stod det en kvinna på hållplatsen som också skulle med och jag frågade lite försiktigt ifall det skulle vara okej att hon betalade min biljett med sitt kontokort, och så kunde jag ge henne av mina kontanter i stället. Annars hade jag behövt vänta i minst en timme på nästa buss och behövt hitta på någon lösning på hur jag skulle kunna köpa mig en biljett på den.
Hon sa bara direkt att självklart fick jag åka på hennes kort, hon letade till och med fram ett rabattkort så att jag fick åka lite billigare.
Jag betalade, tackade och sa att hon verkligen räddat mig där eftersom att jag inte var härifrån och inte hittade eller visste vart jag skulle ta vägen annars. Hon bara log och sa att det är ju helg! Så satte vi oss, och när jag skulle gå av så sa vi hejdå och önskade varandra gott nytt år och att vi skulle ha det bra.
Anledningen till att jag tycker att det här är värt att ta upp, även fast ni säkert tänker "men det där hade ju jag också gjort ifall något hade behövt hjälp" är för att det betyder så otroligt mycket när någon hjälper en och har ett leende på läpparna samtidigt. Hon var otroligt gullig och hjälpsam och det strålade vänlighet om henne. Tänk om alla människor var så hjärtliga och vänliga mot varandra? Föreställ er hur det skulle kännas att leva i en värld där man verkligen ler mot varandra och vill hjälpa till ifall man kan. Det är ju verkligen inget omöjligt, utan tvärtom något som smittar av sig väldigt snabbt.
Så tack igen för att jag slapp gå själv och leta efter en lösning i en mörk och främmande stad med tung packning i alldeles för många minusgrader! Det kunde ha löst sig, men också blivit värre än man vill föreställa sig.
<3
